Nyheter

Arkiv

Högsta domstolen har fastställt att villkor om anmälningsfrister i en ansvarsförsäkring kan göras gällande mot en skadelidande tredje mans direktkrav om inte annat anges i lag.

Den 5 juli 2017 meddelade en oenig Högsta domstol (”HD”) dom i mål T 1050-16 där HD fastställde att mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren överenskomna villkor om anmälningsfrister kan göras gällande mot en skadelidande tredje man när denne tillämpar sin direktkravsrätt. Detta under förutsättning att inget annat anges i lag.

Bakgrund
Skanska Norge AS (”Skanska”) hade uppdragit åt Cremona Construction Consult AB (”Cremona”) att utföra viss bostadsprojektering. Efter att Skanska hade krävt Cremona på ersättning på grund av fel i projekteringen försattes Cremona i konkurs. Konkursen inträffade cirka nio månader efter att Skanska framställt kravet.Cremona var enligt en företagsförsäkring ansvarsförsäkrad hos Trygg-Hansa Försäkring filial (”Trygg-Hansa”). Knappt fyra månader efter konkursen framställde Skanska därför med stöd av 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen (”FAL”) krav mot Trygg-Hansa på ersättning ur Cremonas ansvarsförsäkring.

Ansvarsförsäkringen innehöll ett villkor enligt vilken en anmälan om att utnyttja försäkringen måste göras inom sex månader från det att någon gjort gällande skadeståndskrav mot den försäkrade. Mot bakgrund av att Cremona inte hade anmält något ersättningsanspråk inom den föreskrivna tiden bestred Trygg-Hansa Skanskas krav. Skanska väckte därför talan mot Trygg-Hansa och yrkade att det skulle fastställas att bolaget inte hade förlorat sin rätt enligt 9 kap. 7 § första stycket 2 FAL till ersättning enligt försäkringen på grund av Cremonas underlåtenhet.

Efter att såväl tingsrätten som hovrätten bifallit Skanskas talan överklagade Trygg-Hansa till HD. HD har därför i domen prövat frågan om rätten till ersättning enligt en ansvarsförsäkring, vid ett framställt direktkrav med anledning av den försäkrades konkurs, består trots att den försäkrade inte har anmält ersättningskravet inom den anmälningsfrist som gäller enligt avtalet.Efter bedömningen av denna fråga kom HD att ändra underrätternas domar och ogilla Skanskas talan.  

Huvuddragen i Högsta domstolens bedömning
HD konstaterade inledningsvis att huvudregeln för direktkravsrätten vid den försäkrades konkurs är att den skadelidande inte ska komma vare sig i bättre eller sämre läge än den försäkrade. Den skadelidande ska således få den rätt till ersättning som avtalet ger den försäkrade om inte annat följer av lag eller avtalet. Utgångspunkten är därmed att försäkringsbolaget får göra samma invändningar mot den skadelidande som kunnat göras mot den försäkrade.

Utöver när den försäkrade har försatts i konkurs har den skadelidande även direktkravsrätt enligt 9 kap. 7 § FAL när den försäkrade enligt lag eller annan författning är skyldig att ha en ansvarsförsäkring (obligatorisk ansvarsförsäkring), när offentligt ackord har fastställts för den försäkrade eller den försäkrade är en juridisk person som upplösts. HD konstaterade att vid den obligatoriska ansvarsförsäkringen träder den skadelidandes intressen i förgrunden på ett sätt som kan ge anledning att tolka lag och avtal till dennes fördel. Enligt HD föreligger det därför en skillnad från fall där ansvarsförsäkring inte är obligatoriskt. I dessa fall är den skadelidande nämligen inte garanterad något skydd (någon ansvarsförsäkring behöver inte finnas och om en sådan finns kan den försäkrade t.ex. låta försäkringen förfalla). För det senare fallet konstaterade HD att lagstiftaren uppmärksammat den skadelidandes utsatta ställning och gjort vissa lagregler tvingande till hans förmån. Detta talade enligt HD för att en ytterligare förstärkning av den skadelidandes ställning var en fråga för lagstiftaren att tillhandahålla och inte för domstolarna. Därmed anförde HD att den skadelidandes rätt, när ansvarsförsäkring inte är obligatorisk, är den som försäkringsavtalet ger under förutsättning att lag inte anger annat.   

Anledningen till att HD poängterar skillnaden mellan fall av obligatorisk ansvarsförsäkring och fall där ett sådant krav inte finns beror bland annat på att det numera enligt 8 kap. 20 § fjärde stycket FAL, vilken inte var tillämplig i målet, följer att en anmälningsfrist enligt denna paragraf inte påverkar en skadelidandes rätt att rikta direktkrav mot försäkringsbolaget grundade på obligatorisk ansvarsförsäkring. Någon motsvarande lagreglering för övriga fall av direktkrav, t.ex. vid den försäkrades konkurs, saknas. Eftersom någon sådan lagbestämmelse inte finns följde det således av HD:s bedömning att ett villkor om anmälningsfrist kan göras gällande även mot en skadelidande tredje man. 

Sammanfattningsvis fastställde HD att en rättighetsförlust på den försäkrades sida också träffar den skadelidandes direktkravsrätt. Har den försäkrade till följd av ett villkor förlorat sin rätt till ersättning enligt försäkringsavtalet så har inte heller den skadelidande någon rätt till ersättning. Detta under förutsättning att inte annat följer av lag. Om en försäkrad, där obligatorisk ansvarsförsäkring inte är för handen, inte anmäler ett ersättningsanspråk till försäkringsbolaget inom en avtalad anmälningsfrist kan således försäkringsbolaget förvissa sig om att kravet inte kan framställas av den skadelidande tredje mannen vid den försäkrades konkurs. 

Som anförts ovan var HD:s ledamöter oeniga och två justitieråd ville avslå överklagandet.  I korthet anförde de att man för direktkrav inte ska utgå från principen om att den som förvärvar en fordran inte ska komma i vare sig bättre eller sämre rätt än överlåtaren. Istället skulle skyddssyftet med lagstiftningen beaktas. Enligt minoriteten har den skadelidande en självständig rätt att rikta skadeståndsanspråk direkt mot försäkringsbolaget i enlighet med 9 kap. 7 § första stycket FAL och skadevållarens försäkringsförsummelse borde inte drabba den skadelidandes rätt till ersättning.  Vidare framhöll minoriteten att en anmälningsfrist utgör en begränsning i möjligheten att göra gällande rätten till ersättning som finns enligt avtalet och lag. Ett sådant villkor försvårar därmed den skadelidandes möjlighet att utöva sin rätt till ersättning från försäkringsbolaget. Enligt minoriteten skulle därmed villkoret inte kunna göras gällande mot den skadelidande.

Justitierådet tillika ordföranden i HD Stefan Lindskog tillade för egen del, eventuellt mot bakgrund av minoritetens skiljaktiga mening, bland annat att det förhållandet att ett uttryckligt undantag för obligatorisk ansvarsförsäkring införts i 8 kap. 20 § fjärde stycket FAL ska tolkas så att någon motsvarande begränsning av en fristregels verkningar inte gäller vid direktkrav på annan grund.

Kommentar
Avgörandet är bra på så sätt att HD fastställer den viktiga principen att skadelidande vid direktkrav inte kan få bättre, eller för den delen sämre, rätt än den försäkrade. HD lämnar dock en lucka för att i fall vid obligatorisk ansvarsförsäkring frågan ska avgöras från fall till fall med beaktande av den skadelidandes intresse av försäkringsskyddet. Domens prejudikatvärde för obligatorisk ansvarsförsäkring måste därför anses vara begränsad.

Magnus Rydberg, Johannes Ericson och Erik Sigfridsson på Hamilton.

Domen finns att läsa här.

Skriv ut

Copyright © Hamilton 2017

Mon, 18 Dec 2017 23:32:25 GMT +1

  • Upphovsrätt

    Upphovsrätt

    © 1998 - 2014 Hamilton Advokatbyrå, Sweden. Vi, Hamilton Advokatbyrå,förbehåller oss alla rättigheter. Att mångfaldiga eller för allmänheten tillgängliggöra innehållet på denna hemsida, helt eller delvis, utanmedgivande av Hamilton Advokatbyrå, är förbjudet enligt lag (1960:729)om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande eller tillgängliggörande för allmänheten i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik. Såsom mångfaldigande anses även att hemsidans innehåll helt eller delvis överförs på anordning, genom vilken det kan återges.

  • Integritet

    Integritet

    Du behöver inte registrera Dig för att ta del av allmän information publicerad på www.hamilton.se. I den mån Du önskar ta del av särskilda tjänster förutsätts Du lämna vissa uppgifter om Dig själv eller Ditt företag. Genom Din registrering av uppgifter ger Du Ditt godkännande och samtycke dels till att vi får registrera Dina uppgifter, dels till att vi kan komma att använda Dina uppgifter för att skicka Dig ytterligare information om www.hamilton.se och våra produkter och tjänster. Vi kommer dock inte att låta någon annan få ta del av eller nyttja Dina uppgifter. Hamilton Advokatbyrå hanterar Dina uppgifter enligt Personuppgiftslagen (PUL). Som registrerad användare har Du när som helst rätt att begära rättelse av felaktiga uppgifter eller ändra Dina uppgifter. Detta gör du via e-post till info@hamilton.se.


    Hamilton Advokatbyrås hemsida använder sig inte av sk cookies.

  • Ansvar

    Ansvar

    Detta är Hamilton Advokatbyrås hemsida. Hemsidans innehåll tillhandahåller endast allmän information som inte skall uppfattas som juridisk bedömning eller rådgivning. Länkar till andra hemsidor tillhandahålls endast som allmän information och Hamilton Advokatbyrå tar inget ansvar för tillgänglighet till eller material på länkade sidor. Länkar till vår hemsida skall ske till www.hamilton.se. Hamilton Advokatbyrå erbjuder gärna mer information eller särskild rådgivning beträffande särskilda angelägenheter av intresse för besökaren på hemsidan. Vänligen kontakta ditt närmaste Hamiltonkontor för ett sammanträffande.

  • Cookies

    Cookies

    Hamilton.se använder cookies. En cookie är en liten ofarlig textfil som webbplatsen sparar på din dator. Cookies används för att ge en besökare tillgång till olika tekniska funktioner.

    Om du inte vill ta emot cookies kan funktionen lätt stängas av i din webbläsare. Detta kan dock leda till att denna webbplats inte fungerar korrekt.

  • Allmänna villkor